En seriös, men ändå underfyndig rubrik!
Hjärtinnerligt välkommna till detta, för en gångs skull, seriösa blogginlägg.
Det går inte att nog trycka på det faktum att detta är ett ytters seriöst blogginlägg.
Nog tjatat om seriositeten hos detta, nu kommande blogginlagg, och över till själva inlägget.
Här kommer alltså det seriösa inlägget.
enjoy!!
Förra veckan stod det 'white washing' på schemat, och det var också vad tjejerna sysslade med. Förutom det att de målade blått och inte vitt.
Inte för att säga att det inte var snyggt (för det va det) men det va dock en och annan indier som skrattade åt vår svenska anhop av tjejer stående på några mer eller mindre rangliga, före detta, bord.
Allt medans de starka killar som behagat medfölja på detta äventyrens framtida grundmall, fick montera ner två, mer eller mindre (mest mindre) fungerande tak. För rengorning och förstarkning av vad som tidigare varit någon slags stomme.
Denna vecka har klassen, både de av manligt och kvinnligt kön fått jobba mer tillsammans, då vi under glada tillrop av svenska hits (så som 'jag vill ha en egen måne', och 'nu grönskar det') grävt vad som först tycktes vara kanaler, ungefär av de slag man på förskolan konstruerade, efter en tids kraftigt nederbörd.
Allt eftersom veckan förled verkade det som om att de kanaler vi tidigare verkat bygga bara var en tackmantel för den mycket allvarligare sanningen... det vi tycktes gräva var skyttegravar.
plötsligt ökade var motivation då vi trodde att våra liv balanserade på en mycket skör tråd innan det skedde... vem vet vilket krig som skulle dra igång.
men senare visade det sig att även detta var en villfarelse för, gissa om vi slogs av förvaning när, stenen för att bygga en försvarsborg anlände...
och det ar det vi med stor möda har sysslat med mot detta slutet av veckan, vi har burit sten som kanske, om Gud vill, kommer bli vår räddning...
ni kommer senare att uppdateras med ytterligare utveckling om vad som sker på konstruktionsplatsen, tills dess..
väl mött i lärdomsstaden.
/Pål
Det går inte att nog trycka på det faktum att detta är ett ytters seriöst blogginlägg.
Nog tjatat om seriositeten hos detta, nu kommande blogginlagg, och över till själva inlägget.
Här kommer alltså det seriösa inlägget.
enjoy!!
Förra veckan stod det 'white washing' på schemat, och det var också vad tjejerna sysslade med. Förutom det att de målade blått och inte vitt.
Inte för att säga att det inte var snyggt (för det va det) men det va dock en och annan indier som skrattade åt vår svenska anhop av tjejer stående på några mer eller mindre rangliga, före detta, bord.
Allt medans de starka killar som behagat medfölja på detta äventyrens framtida grundmall, fick montera ner två, mer eller mindre (mest mindre) fungerande tak. För rengorning och förstarkning av vad som tidigare varit någon slags stomme.
Denna vecka har klassen, både de av manligt och kvinnligt kön fått jobba mer tillsammans, då vi under glada tillrop av svenska hits (så som 'jag vill ha en egen måne', och 'nu grönskar det') grävt vad som först tycktes vara kanaler, ungefär av de slag man på förskolan konstruerade, efter en tids kraftigt nederbörd.
Allt eftersom veckan förled verkade det som om att de kanaler vi tidigare verkat bygga bara var en tackmantel för den mycket allvarligare sanningen... det vi tycktes gräva var skyttegravar.
plötsligt ökade var motivation då vi trodde att våra liv balanserade på en mycket skör tråd innan det skedde... vem vet vilket krig som skulle dra igång.
men senare visade det sig att även detta var en villfarelse för, gissa om vi slogs av förvaning när, stenen för att bygga en försvarsborg anlände...
och det ar det vi med stor möda har sysslat med mot detta slutet av veckan, vi har burit sten som kanske, om Gud vill, kommer bli vår räddning...
ni kommer senare att uppdateras med ytterligare utveckling om vad som sker på konstruktionsplatsen, tills dess..
väl mött i lärdomsstaden.
/Pål
Så var det bara en dag kvar...
What Up Bloggen!
Jag heter Emma och är en av de 13 coolaste svenskarna som nu lämnar riktiga toaletter där man använder toapapper, varmvattenduschar, saltlakrits och andra "livsnyttiga" förnödenheter som vi egentligen lätter kommer att kunna leva utan.
En del kanske undrar vad vi egentligen ska göra i Indien. Och ärligt talat så vet jag väl kanske inte till 100% själv hur vår resa kommer att arta sig, men att vi kommer att bygga hus, måla väggar, plantera träd och besöka olika HIV/aidsinstutitioner i Nagercoil är iallfall planerat.
Jag är oerhört förväntansfull inför den här resan, nästan så till den grad att jag tror att det kommer att bli min livs resa så här långt i livet.
And to all my English speaking friends out there, I can say that we're leaving for India tomorrow!!! It's all very exciting and also a bit frightening. Since India is a country without proper toilets have we all bunked up with toilet paper in our backpacks.
And I think that some of you might be wondering what we're supposed to do there (and to some extent so am I...), but what we know so far is that we're going to build houses (pictures will be taken for sure), plant trees, visit corps and different social institutes in Nagercoil.
So that's what's up for now. Stay tuned for more intresting updates from our new life in Nagercoil, India!
//Emma
Jag heter Emma och är en av de 13 coolaste svenskarna som nu lämnar riktiga toaletter där man använder toapapper, varmvattenduschar, saltlakrits och andra "livsnyttiga" förnödenheter som vi egentligen lätter kommer att kunna leva utan.
En del kanske undrar vad vi egentligen ska göra i Indien. Och ärligt talat så vet jag väl kanske inte till 100% själv hur vår resa kommer att arta sig, men att vi kommer att bygga hus, måla väggar, plantera träd och besöka olika HIV/aidsinstutitioner i Nagercoil är iallfall planerat.
Jag är oerhört förväntansfull inför den här resan, nästan så till den grad att jag tror att det kommer att bli min livs resa så här långt i livet.
And to all my English speaking friends out there, I can say that we're leaving for India tomorrow!!! It's all very exciting and also a bit frightening. Since India is a country without proper toilets have we all bunked up with toilet paper in our backpacks.
And I think that some of you might be wondering what we're supposed to do there (and to some extent so am I...), but what we know so far is that we're going to build houses (pictures will be taken for sure), plant trees, visit corps and different social institutes in Nagercoil.
So that's what's up for now. Stay tuned for more intresting updates from our new life in Nagercoil, India!
//Emma
