Hjärtinnerligt välkommna till detta, för en gångs skull, seriösa blogginlägg.
Det går inte att nog trycka på det faktum att detta är ett ytters seriöst blogginlägg.
Nog tjatat om seriositeten hos detta, nu kommande blogginlagg, och över till själva inlägget.
Här kommer alltså det seriösa inlägget.
enjoy!!

Förra veckan stod det 'white washing' på schemat, och det var också vad tjejerna sysslade med. Förutom det att de målade blått och inte vitt.
Inte för att säga att det inte var snyggt (för det va det) men det va dock en och annan indier som skrattade åt vår svenska anhop av tjejer stående på några mer eller mindre rangliga, före detta, bord.
Allt medans de starka killar som behagat medfölja på detta äventyrens framtida grundmall, fick montera ner två, mer eller mindre (mest mindre) fungerande tak. För rengorning och förstarkning av vad som tidigare varit någon slags stomme.

Denna vecka har klassen, både de av manligt och kvinnligt kön fått jobba mer tillsammans, då vi under glada tillrop av svenska hits (så som 'jag vill ha en egen måne', och 'nu grönskar det') grävt vad som först tycktes vara kanaler, ungefär av de slag man på förskolan konstruerade, efter en tids kraftigt nederbörd.
Allt eftersom veckan förled verkade det som om att de kanaler vi tidigare verkat bygga bara var en tackmantel för den mycket allvarligare sanningen... det vi tycktes gräva var skyttegravar.
plötsligt ökade var motivation då vi trodde att våra liv balanserade på en mycket skör tråd innan det skedde... vem vet vilket krig som skulle dra igång.
men senare visade det sig att även detta var en villfarelse för, gissa om vi slogs av förvaning när, stenen för att bygga en försvarsborg anlände...
och det ar det vi med stor möda har sysslat med mot detta slutet av veckan, vi har burit sten som kanske, om Gud vill, kommer bli vår räddning...

ni kommer senare att uppdateras med ytterligare utveckling om vad som sker på konstruktionsplatsen, tills dess..
väl mött i lärdomsstaden.

/Pål