Tider går alldeles för fort när man har skoj!
Detta blir iaf min ursäkt till varför inte jag har uppdaterat bloggen på ett tag. Vi har mer än skoj och klassen är fortfarnade supermysig även om vi har slut på rena kläder (svenska mått mätta) och fast att vi bor nästan på varandra håller vi sams. Förra veckan var klassen ute på en klassresa i Iniden, vi passa på att njuta av solen och värme i delstaten Kerala. Där klappade vi elefanter och vilade upp oss efter vår insatts på huset.
Vi har vart med och vart planteringsexperter i ett av CHDP projekt i en by. Projektet går ut på att hjälpa kvinnor i byar att få en egen inkomstvia de fruktträd som vi hjälpte till att plantera.
Vi har även vart med och planerat två lek-med-indiska-barn/ungdomar, där vi var lekledare åt minst 50 barn åt gången. Det är en av det bästa sakerna med den här resan att vi får göra så många olika saker och verkligen få vara med och se hur CHDP jobbar med sina projekt. Våra barndagar tillhörde ett projekt som de jobbar med.
Vi har även fått vara med på en lek-med-CHDP's-personaldag där vi och CHDP hade förberett ett gäng olika lekar och dagen avslutades, som många andra dagar i detta land, med lite kulturutbyte i form av bollywood dans och teater och kanske någon solosång - även kallat open mic.
Så hoppas att ni har det bra i Sverige så ses vi snart!
Massa kramar Carolina G
Vi har vart med och vart planteringsexperter i ett av CHDP projekt i en by. Projektet går ut på att hjälpa kvinnor i byar att få en egen inkomstvia de fruktträd som vi hjälpte till att plantera.
Vi har även vart med och planerat två lek-med-indiska-barn/ungdomar, där vi var lekledare åt minst 50 barn åt gången. Det är en av det bästa sakerna med den här resan att vi får göra så många olika saker och verkligen få vara med och se hur CHDP jobbar med sina projekt. Våra barndagar tillhörde ett projekt som de jobbar med.
Vi har även fått vara med på en lek-med-CHDP's-personaldag där vi och CHDP hade förberett ett gäng olika lekar och dagen avslutades, som många andra dagar i detta land, med lite kulturutbyte i form av bollywood dans och teater och kanske någon solosång - även kallat open mic.
Så hoppas att ni har det bra i Sverige så ses vi snart!
Massa kramar Carolina G
Den tredje bildbomben!
Ibland kan vi inte göra något på bygget, för att vi gör våra uppgifter försnabbt och då brukar vi hitta på bus.
Men Carl han hugger och står i han
Här silas det sand som ska vara till betongen.
Här är de tre underbara barnen som ska få bo huset som vi bygger på.
De vill så klart också hjälpa till med husbyggandet.
Här är mamman och pappan som ska bo i huset, verkligen underbara människor!
Lillflickan var galet bra på att dansa bollywood och skulle lära mig lite... gick väl inte jättebra för mig.
här fyller vi grunden med sand.
Och här ligger de berömda tegelstenarna på vår stabila husgrund!
Här läggs stenarna på plats.
Här är team Check-In med våra indiska medarbetare och mamman och pappan som ska bo i huset!
Massa kramar Carolina G
En seriös, men ändå underfyndig rubrik!
Hjärtinnerligt välkommna till detta, för en gångs skull, seriösa blogginlägg.
Det går inte att nog trycka på det faktum att detta är ett ytters seriöst blogginlägg.
Nog tjatat om seriositeten hos detta, nu kommande blogginlagg, och över till själva inlägget.
Här kommer alltså det seriösa inlägget.
enjoy!!
Förra veckan stod det 'white washing' på schemat, och det var också vad tjejerna sysslade med. Förutom det att de målade blått och inte vitt.
Inte för att säga att det inte var snyggt (för det va det) men det va dock en och annan indier som skrattade åt vår svenska anhop av tjejer stående på några mer eller mindre rangliga, före detta, bord.
Allt medans de starka killar som behagat medfölja på detta äventyrens framtida grundmall, fick montera ner två, mer eller mindre (mest mindre) fungerande tak. För rengorning och förstarkning av vad som tidigare varit någon slags stomme.
Denna vecka har klassen, både de av manligt och kvinnligt kön fått jobba mer tillsammans, då vi under glada tillrop av svenska hits (så som 'jag vill ha en egen måne', och 'nu grönskar det') grävt vad som först tycktes vara kanaler, ungefär av de slag man på förskolan konstruerade, efter en tids kraftigt nederbörd.
Allt eftersom veckan förled verkade det som om att de kanaler vi tidigare verkat bygga bara var en tackmantel för den mycket allvarligare sanningen... det vi tycktes gräva var skyttegravar.
plötsligt ökade var motivation då vi trodde att våra liv balanserade på en mycket skör tråd innan det skedde... vem vet vilket krig som skulle dra igång.
men senare visade det sig att även detta var en villfarelse för, gissa om vi slogs av förvaning när, stenen för att bygga en försvarsborg anlände...
och det ar det vi med stor möda har sysslat med mot detta slutet av veckan, vi har burit sten som kanske, om Gud vill, kommer bli vår räddning...
ni kommer senare att uppdateras med ytterligare utveckling om vad som sker på konstruktionsplatsen, tills dess..
väl mött i lärdomsstaden.
/Pål
Det går inte att nog trycka på det faktum att detta är ett ytters seriöst blogginlägg.
Nog tjatat om seriositeten hos detta, nu kommande blogginlagg, och över till själva inlägget.
Här kommer alltså det seriösa inlägget.
enjoy!!
Förra veckan stod det 'white washing' på schemat, och det var också vad tjejerna sysslade med. Förutom det att de målade blått och inte vitt.
Inte för att säga att det inte var snyggt (för det va det) men det va dock en och annan indier som skrattade åt vår svenska anhop av tjejer stående på några mer eller mindre rangliga, före detta, bord.
Allt medans de starka killar som behagat medfölja på detta äventyrens framtida grundmall, fick montera ner två, mer eller mindre (mest mindre) fungerande tak. För rengorning och förstarkning av vad som tidigare varit någon slags stomme.
Denna vecka har klassen, både de av manligt och kvinnligt kön fått jobba mer tillsammans, då vi under glada tillrop av svenska hits (så som 'jag vill ha en egen måne', och 'nu grönskar det') grävt vad som först tycktes vara kanaler, ungefär av de slag man på förskolan konstruerade, efter en tids kraftigt nederbörd.
Allt eftersom veckan förled verkade det som om att de kanaler vi tidigare verkat bygga bara var en tackmantel för den mycket allvarligare sanningen... det vi tycktes gräva var skyttegravar.
plötsligt ökade var motivation då vi trodde att våra liv balanserade på en mycket skör tråd innan det skedde... vem vet vilket krig som skulle dra igång.
men senare visade det sig att även detta var en villfarelse för, gissa om vi slogs av förvaning när, stenen för att bygga en försvarsborg anlände...
och det ar det vi med stor möda har sysslat med mot detta slutet av veckan, vi har burit sten som kanske, om Gud vill, kommer bli vår räddning...
ni kommer senare att uppdateras med ytterligare utveckling om vad som sker på konstruktionsplatsen, tills dess..
väl mött i lärdomsstaden.
/Pål
Att arbeta i Indien (bildbomb 2)
Vi åkte till Indien för att bygga ett hus och nu kommer det lite bevis på att det är faktiskt det vi håller på med om dagarna.
Viktor fick det stora äran att ta det första gräv-hugget. 
Oscar jobba på som en riktig arbetare. 
När verktygen inte räcker till 12 extra svenskar får vi titta på medan som här när Madde och Emma sliter.
Våra superviktiga vattenflaskor! 
En liten cermoni när de första stenarna skulle läggas, det var Viktor, Viktor och Rebecka som fick den äran att lägga de tre första stenarna på plats. 
Även om vi jobbar på som bara den, så utklassar indierna oss! Denna killen bär 50-60 kilos stenar på huvudet!
Svenskar jobbar med indiskpublik
Men Madde var inte sämre hon inte!
Ett jättepuzzel med stenar som vi tillsammans med hjälp av indiskahusbyggare gjort.
Mer bilder och filmer kommer inom kort också!
Varma kramar Carolina G
Ett stort tack!
Ett jättestort tack till alla som har skänt pengar till Check-In Indien-projektet! Era pengar gör verkligen en stor nytta. Vi träffar familjen som kommer att bo i huset som vi bygger och de förtjänar verkligen detta hus. De hade en brand i sitt förra hem och lider även av en svår sjukdom. Att få se och dela deras glädje är guldvärt för oss. Ni har inte kastat pengar i brunnen. Tack igen!
En stund i bussen
Så här är det hos oss när vi åker buss!
Buss chauffören heter Raja, han är gruppens egna chaffis! (han är riktigt rolig också)
Buss chauffören heter Raja, han är gruppens egna chaffis! (han är riktigt rolig också)
Boys in the spotligth!
Här sitter killarna på en bänk under soltaket på CHDP (Community health development projekt) i CBH (Cathrine Booth Hospital), Nagercoil. Det är här vi har morgonbön varje morgon ofta på Tamil.
Efter morgonbönen så har vi oftast en period med inget att göra (10-30 min) då vår guide (Saju) förbereder olika saker eller när arbetare som ska till det platser som vi ska hjälpa till på inte har kommit än.
Det här med tid e inte som i sverige, och för att vara helt ärlig, så är det faktiskt riktigt skönt och passar mig
prima!
Krammar Carolina T
Efter morgonbönen så har vi oftast en period med inget att göra (10-30 min) då vår guide (Saju) förbereder olika saker eller när arbetare som ska till det platser som vi ska hjälpa till på inte har kommit än.
Det här med tid e inte som i sverige, och för att vara helt ärlig, så är det faktiskt riktigt skönt och passar mig
prima!
Krammar Carolina T
Videoblogg 3
Videoblogg 2
Från dag 2!
Bildbomb!
Ni där hemma undrar säkert om hur vi har det här, och vi är inte allt för duktiga på att hålla er uppdaterade. Men nu har dt kommit upp en videoblogg men tänkte även dela med mig av en hel del bilder från några av våra äventyr här!
Gruppen är samlad i ett av våra sovrum
Första dagens middag blev på en resaturang, som ni ser går vi inte hungriga och maten r fantastisk!
Toakö inne på kommendörens kontor på högkvarteret
Dagens ros
Spirolinabesök - Emma och Madde hade det kul där
Dansstopp med indiskabarn, Viktor visar vart skåpet ska stå.
Bollywooddansshow!
En tur till allra sydspetsen
(bilen fastna och vem är smart nog och sitter i? Tur att vi har starka killar i klassen som fixar problemet)
dessa bilder är bara från första veckan då vi träffade en hel del underbara människor.
Varma kramar från Indien!!
// Carolina G
Videoblogg 1
Film från den allra första dagen (efter vila såklart! ;) )
En vecka i indien
Nu har vi varit i Indien i over en vecka. Det har bade varit tufft och roligt. Det hinner handa sa manga saker pa en dag har , sa pa en dag kan man hinna ga igenom vad som kanns som en vecka
Det som ar jobbigast ar val allas toabestyr, men det ar ju bsolut inget som ar ovanligt eller konstigt. Det ar bar att gilla laget och ha sin morgondiare...
Det som ar roligt ar att det hander sa himla mycket knappa grejer hela tiden!! Manniskorna har kan vara sa himla random och konstiga situationer uppstar hela tiden.
Men pa dagarna aker vi i alla fall runt till massa olika projekt som fralsningsarmen har har i Indien vilket kan vara:
- Sjalvhjalpsgrupper
- Sjukhus
- Ungdomssamlingar
- och massa mer
Vi har aven besokt HK i varan del av indien och varit med pa gudstjanster och moten.
Men sen i mandags hr vi borjat vara veckor dar vi ska jobba med kroppen och hjalpa till pa olika byggen, eller mala och renovera byggnader som fralsningsarmen har. Det kan till exempel vara skolor eller bostadshus.
Lite vad som hander /madelene
Det som ar jobbigast ar val allas toabestyr, men det ar ju bsolut inget som ar ovanligt eller konstigt. Det ar bar att gilla laget och ha sin morgondiare...
Det som ar roligt ar att det hander sa himla mycket knappa grejer hela tiden!! Manniskorna har kan vara sa himla random och konstiga situationer uppstar hela tiden.
Men pa dagarna aker vi i alla fall runt till massa olika projekt som fralsningsarmen har har i Indien vilket kan vara:
- Sjalvhjalpsgrupper
- Sjukhus
- Ungdomssamlingar
- och massa mer
Vi har aven besokt HK i varan del av indien och varit med pa gudstjanster och moten.
Men sen i mandags hr vi borjat vara veckor dar vi ska jobba med kroppen och hjalpa till pa olika byggen, eller mala och renovera byggnader som fralsningsarmen har. Det kan till exempel vara skolor eller bostadshus.
Lite vad som hander /madelene
Indien-style!
Det är mer än underbart här i Iniden! Det är en helt annan värld och super spännande. Varje dag är ett nytt äventyr och vi vet aldrig riktigt vart vi kommer att sluta. Här finns det inget uttryck som lyder "less is more" utan här kör man hellre på "desto mer desto bättre"! Det är svårt att inte älska Indien!
Varma kramar från Indien!
Carolina
Varma kramar från Indien!
Carolina
Ut ifall att någon undrar
Vi har kommit fram allihopa och har väl mer eller mindre lyckats få någon slags känsla av att det är här vi ska vara dom kommande veckorna.
Än så länge har vi varit och tittat på hur frälsningsarmén jobbar här i Nagercoil och lite runtomkring. Idag har vi tex varit på ett sjukhus och tittat och fått berättat hur dom arbetar. Sjukt intressant! Jag ser framemot att forsätta se vad de håller på med här. Nu är min internettid slut så nu måste jag gå.
ps. Jag har kommit fram till att jag diggar monsun! (Annars hade vi nog dött av värmen)
/viktor
Än så länge har vi varit och tittat på hur frälsningsarmén jobbar här i Nagercoil och lite runtomkring. Idag har vi tex varit på ett sjukhus och tittat och fått berättat hur dom arbetar. Sjukt intressant! Jag ser framemot att forsätta se vad de håller på med här. Nu är min internettid slut så nu måste jag gå.
ps. Jag har kommit fram till att jag diggar monsun! (Annars hade vi nog dött av värmen)
/viktor
Så var det bara en dag kvar...
What Up Bloggen!
Jag heter Emma och är en av de 13 coolaste svenskarna som nu lämnar riktiga toaletter där man använder toapapper, varmvattenduschar, saltlakrits och andra "livsnyttiga" förnödenheter som vi egentligen lätter kommer att kunna leva utan.
En del kanske undrar vad vi egentligen ska göra i Indien. Och ärligt talat så vet jag väl kanske inte till 100% själv hur vår resa kommer att arta sig, men att vi kommer att bygga hus, måla väggar, plantera träd och besöka olika HIV/aidsinstutitioner i Nagercoil är iallfall planerat.
Jag är oerhört förväntansfull inför den här resan, nästan så till den grad att jag tror att det kommer att bli min livs resa så här långt i livet.
And to all my English speaking friends out there, I can say that we're leaving for India tomorrow!!! It's all very exciting and also a bit frightening. Since India is a country without proper toilets have we all bunked up with toilet paper in our backpacks.
And I think that some of you might be wondering what we're supposed to do there (and to some extent so am I...), but what we know so far is that we're going to build houses (pictures will be taken for sure), plant trees, visit corps and different social institutes in Nagercoil.
So that's what's up for now. Stay tuned for more intresting updates from our new life in Nagercoil, India!
//Emma
Jag heter Emma och är en av de 13 coolaste svenskarna som nu lämnar riktiga toaletter där man använder toapapper, varmvattenduschar, saltlakrits och andra "livsnyttiga" förnödenheter som vi egentligen lätter kommer att kunna leva utan.
En del kanske undrar vad vi egentligen ska göra i Indien. Och ärligt talat så vet jag väl kanske inte till 100% själv hur vår resa kommer att arta sig, men att vi kommer att bygga hus, måla väggar, plantera träd och besöka olika HIV/aidsinstutitioner i Nagercoil är iallfall planerat.
Jag är oerhört förväntansfull inför den här resan, nästan så till den grad att jag tror att det kommer att bli min livs resa så här långt i livet.
And to all my English speaking friends out there, I can say that we're leaving for India tomorrow!!! It's all very exciting and also a bit frightening. Since India is a country without proper toilets have we all bunked up with toilet paper in our backpacks.
And I think that some of you might be wondering what we're supposed to do there (and to some extent so am I...), but what we know so far is that we're going to build houses (pictures will be taken for sure), plant trees, visit corps and different social institutes in Nagercoil.
So that's what's up for now. Stay tuned for more intresting updates from our new life in Nagercoil, India!
//Emma
